Artikel om kursen i italienskt herrskrädderi
13 aprArtikel om Göteborgskursen!
I höstas 2017 anordnade Sveriges Skrädderiförbund med hjälp av Lena Victor en kurs i två delar om hur man från grunden syr en neapolitansk herrkavaj.
Kursen hölls i Göteborg och de som gav oss möjlighet att ta del av dessa specialtekniker var en mycket erfaren skräddare, Ruslan Lazarev, samt Jonas Rizzotti, ansvarig från själva skrädderi Sartoria Aqua di från Milano.
När jag såg informationen om kursen så blev jag mycket intresserad men inte bara jag; innan jag fick tummarna loss så var kursen redan full!
Höstkursen blev en succé och alla deltagare såg fram emot att kunna fortsätta med del två vilken nu hölls mellan den 15 och 18 mars 2018.
Jag fick möjligheten delta på lördagen för att få lite inblick i vad det rörde sig om, ta bilder och skriva något om kursen för förbundets hemsida.
Kursen avhölls på Göteborgs Tillskärarakademi och tyvärr hade en av italienarna, Jonas Rizzotti, pga av familjeskäl varit tvungen att återvända till Italien men Ruslan Lazarev klarade sig galant bland oss kunskapstörstande kollegor. Eftersom jag inte hade varit med på höstkursen och nu kom in på sluttampen så hade jag trott att jag inte skulle begripa alla finesserna men Ruslans pedagogiska och framför allt skräddartekniska erfarenheter gjorde det lätt att få med sig en hel del av bara denna enda dag.
Allt som allt var vi 14 skräddarkollegor från hela landet (samt en från Norge) och tempot var givetvis krävande, det var mycket nytt att ta in.
Ruslan gjorde många genomgångar av de olika momenten och alla antecknade, tog bilder och filmade med sina mobiltelefoner för att sedan kunna se handgreppen i lugn och ro.
Vi fick se hur man handsydde fast slagstofferingen, hur man gjorde en innerficka med hjärtformat ingrepp, hur man fick axeln att forma sig UTAN axelvaddar samt en annan typ av ärmslitsfodring.
Därutöver alla andra specialtekniker som jag missat de tidigare kursdagarna men bara detta som jag fick uppleva var mycket givande.
Eftersom Ruslan inte talar engelska fick vi under hela kursen stor hjälp av vår stockholmsbaserade Camilla Karlsson som har arbetat hos Brioni i Italien och därigenom kunde hjälpa oss andra att förstå!
I eftermiddagspausen hade jag möjlighet att ställa några frågor till Ruslan och då fick jag veta att han ursprungligen kommer från Ukraina där han jobbade med skinnsömnad sedan början på 90-talet men eftersom han ville lära sig mer valde att 2002 vidareutbilda sig i Italien, ett land vars skräddartraditioner och stil alltid varit en förebild för honom.
2014 började han arbeta på det anrika herrskädderiet Sartoria Aqua di Mare och genom att skräddaren herr Elio D´Amicos ville kunna lära ut sina specialkunskaper om just den neapolitanska herrkavajen, så fick Ruslan nu möjlighet att följa sin passion att få dela med sig av sitt kunnande.
Dock hade italienarna varit mäkta överraskade när det i höstas visade sig att den grupp herrskräddare som hade anmält sig till kursen uteslutande bestod av kvinnor, något som var rätt okänt i Italien där herrskräddare till allra största delen är just herrar! Men som Ruslan sa, för honom är intresset det viktigaste och intresset var det inget fel på!
Det blev en fantastiskt lärorik kurs för alla som hade varit med hela vägen men även för mig som bara var med som åskådare och ”reporter” en dag blev det en enormt inspirerande upplevelse att få lära sig mer om den italienska skräddarkonstens mysterier!
Stort tack till vår eminente läromästare Ruslan Lazarev, vår kunniga tolk Camilla Karlsson och givetvis till själva initiativtagaren Lena Victor utan vilken denna kurs inte hade blivit av.
Liten faktaruta: Ruslan Lazarev flyttade i höstas tillbaka till Ukraina men samarbetar fortfarande med Aqua di Mare i kursverksamheten.
Elio D´Amico är skräddare på Aqua di Mare där han har arbetat mycket länge. Han är nu 82 år gammal och har gått i pension vilket, enligt Jonas, inte hindrar honom ifrån att fortfarande arbeta flera dagar i veckan på skrädderiet. Företaget ägs av till största delen av Jonas pappa Roberto Rizzotti.
Text och Foto: Ulrika Dahlström Franke